Efter att sedan den 9 september 1944 varit på flykt genom ett sönderbombat och sargat Europa kom vi på hösten 1945 till flyktinglägret Valka Camp vid Märzfeld i södra Tyskland strax söder om Nürnberg. Vi hade då varit på flykt i ungefär ett år. Trots att jag var bara lite drygt två år minns jag än idag tydligt när vi en sen kväll klev in i en av de gamla SS-barackerna och anvisades ett rum. Det var kallt, det rann fukt utefter väggarna och min pappa mumlade missnöjt något om att det förmodligen fanns vägglöss. Vi var inte framme. Det var inte hit vi skulle. Vi hade bara mellanlandat. Vi skulle vidare. Men vart? I Valka Camp blev vi dock kvar i drygt två år och där fick jag så småningom min första kompis någonsin. Han hette Tarmo, var nästan ett halvår yngre och även han estnisk flykting. Vi hade en hel del kul tillsammans Tarmo och jag; vi knatade obekymrat omkring i lägret och ställde till åtskilligt med bus. På omslagsbilden står Tarmo till vänster och jag ser ut att ha fått något slags glädjefnatt.
Lidingö, midsommartid i slutet av femtiotalet. Vem eller vilka är det som plötsligt börjar sno öns tandemcyklar? Varför upphör stölderna lika tvärt? Det börjar som en dråplig kriminalhistoria men förvandlas, utan att man riktigt förstått hur, till en berättelse om själva livet och det eviga dramat om att bli vuxen. Tandemligan utspelar sig i gränslandet mellan barn- och vuxenvärlden; det ingenmansland vi alla måste ta oss igenom innan vi kan gå vidare i livet. Ett ogästvänligt, brutalt och skrämmande landskap utan rösade säkra leder över de bottenlösa träsken, utan upptrampade stigar och utan någon att rådfråga om vägen. Det är en bok om vänskap, tonårshångel, fylleslagsmål och mer eller mindre hjärndöda eskapader som går ödesdigert överstyr. Men det är också en rörande skildring av omtumlande tonårskärlek och om det obarmhärtiga i att bli upp över öronen förälskad när man är bara sexton år. Allt berättat med ett språk där såväl himmel, helvete, gud, djävulen och Adolf Hitler avhandlas med samma säkra tonträff. För den äldre läsaren väcker boken bitterljuva minnen och för den yngre - ja, kanske ger den en vink om vad som eventuellt väntar runt hörnet.