
Sara: Jag tror att ingen av oss tänkte i de banorna, nej. Vi var koncentrerade på det som hände då och där. Det var så fantastiskt kul att komma på idén och skriva tillsammans. Och Cirkeln var min bokdebut så det var stort i sig för mig, att bli utgiven.
Mats: Det var något magiskt som uppstod när vi skrev. Jag kände bara att jag älskade de här karaktärerna så mycket, att det var så kul att få se den här sortens historia i en svensk kontext. Jag hoppades nog mest att det skulle finnas några till som också skulle gilla det och såg vad vi försökt göra.
Mats: Allt! Var ska jag ens börja? Vårt samarbete gjorde mig otroligt mycket bättre på att strukturera en berättelse, och utveckla karaktärer, eftersom böckerna är så komplexa. Och så finns det förstås massor av läsarmöten jag aldrig kommer glömma.
Sara: Ja, jag håller med Mats om allt. Och Engelsfors öppnade så många dörrar, gav oss chanser att jobba med andra kreatörer och i andra medier. Jag minns att jag tänkte på det på den tiden: "Nu har jag fått en jättestor chans, jag måste se till att förvalta den."
Mats: Det är jättesvårt att svara på. Men jag vet att karaktärerna är det som betyder mest för de inbitna läsarna, och kanske är det de som lockar nya läsare också. De tampas ju med frågor och utmaningar som på många sätt är eviga - bara det att de är dragna till sin spets med hjälp av magi och apokalypshot. Kanske kan de också vara trösterika i en värld som känns ännu mer apokalyptisk nu? I våra böcker lönar sig samarbete och empati, även om det är svårt.
Sara: Jag tycker att det är fascinerande och fint att de lever vidare. Det finns nog ingen direkt hemlighet, tror jag. Vi skrev en berättelse som vi där och då brann för, och lade ner själ och hjärta i arbetet. Det är väl det enda man kan göra. Vad som händer sedan är ju upp till läsarna och faktorer man inte kan styra över.
Sara: Tanken på att ge ut böckerna inbundna igen väcktes faktiskt när vi hörde från bibliotekarier att de gamla böckerna var sönderlästa.
Mats: Vi har också tänkt på alla läsare som kommer till författarbesök med sladdriga, tejpade pocketböcker som knappt håller ihop längre.
Sara: De gamla omslagen kommer alltid att ha en särskild plats i våra hjärtan, men det kändes kul att ge böckerna en ny design och vi hoppas att både gamla och nya läsare kommer att uppskatta den. Michael Ceken har gjort ett fantastiskt jobb, tycker vi.

Sara: Jag tror att ingen av oss tänkte i de banorna, nej. Vi var koncentrerade på det som hände då och där. Det var så fantastiskt kul att komma på idén och skriva tillsammans. Och Cirkeln var min bokdebut så det var stort i sig för mig, att bli utgiven.
Mats: Det var något magiskt som uppstod när vi skrev. Jag kände bara att jag älskade de här karaktärerna så mycket, att det var så kul att få se den här sortens historia i en svensk kontext. Jag hoppades nog mest att det skulle finnas några till som också skulle gilla det och såg vad vi försökt göra.
Mats: Allt! Var ska jag ens börja? Vårt samarbete gjorde mig otroligt mycket bättre på att strukturera en berättelse, och utveckla karaktärer, eftersom böckerna är så komplexa. Och så finns det förstås massor av läsarmöten jag aldrig kommer glömma.
Sara: Ja, jag håller med Mats om allt. Och Engelsfors öppnade så många dörrar, gav oss chanser att jobba med andra kreatörer och i andra medier. Jag minns att jag tänkte på det på den tiden: "Nu har jag fått en jättestor chans, jag måste se till att förvalta den."
Mats: Det är jättesvårt att svara på. Men jag vet att karaktärerna är det som betyder mest för de inbitna läsarna, och kanske är det de som lockar nya läsare också. De tampas ju med frågor och utmaningar som på många sätt är eviga - bara det att de är dragna till sin spets med hjälp av magi och apokalypshot. Kanske kan de också vara trösterika i en värld som känns ännu mer apokalyptisk nu? I våra böcker lönar sig samarbete och empati, även om det är svårt.
Sara: Jag tycker att det är fascinerande och fint att de lever vidare. Det finns nog ingen direkt hemlighet, tror jag. Vi skrev en berättelse som vi där och då brann för, och lade ner själ och hjärta i arbetet. Det är väl det enda man kan göra. Vad som händer sedan är ju upp till läsarna och faktorer man inte kan styra över.
Sara: Tanken på att ge ut böckerna inbundna igen väcktes faktiskt när vi hörde från bibliotekarier att de gamla böckerna var sönderlästa.
Mats: Vi har också tänkt på alla läsare som kommer till författarbesök med sladdriga, tejpade pocketböcker som knappt håller ihop längre.
Sara: De gamla omslagen kommer alltid att ha en särskild plats i våra hjärtan, men det kändes kul att ge böckerna en ny design och vi hoppas att både gamla och nya läsare kommer att uppskatta den. Michael Ceken har gjort ett fantastiskt jobb, tycker vi.

Sara: Jag tror att ingen av oss tänkte i de banorna, nej. Vi var koncentrerade på det som hände då och där. Det var så fantastiskt kul att komma på idén och skriva tillsammans. Och Cirkeln var min bokdebut så det var stort i sig för mig, att bli utgiven.
Mats: Det var något magiskt som uppstod när vi skrev. Jag kände bara att jag älskade de här karaktärerna så mycket, att det var så kul att få se den här sortens historia i en svensk kontext. Jag hoppades nog mest att det skulle finnas några till som också skulle gilla det och såg vad vi försökt göra.
Mats: Allt! Var ska jag ens börja? Vårt samarbete gjorde mig otroligt mycket bättre på att strukturera en berättelse, och utveckla karaktärer, eftersom böckerna är så komplexa. Och så finns det förstås massor av läsarmöten jag aldrig kommer glömma.
Sara: Ja, jag håller med Mats om allt. Och Engelsfors öppnade så många dörrar, gav oss chanser att jobba med andra kreatörer och i andra medier. Jag minns att jag tänkte på det på den tiden: "Nu har jag fått en jättestor chans, jag måste se till att förvalta den."
Mats: Det är jättesvårt att svara på. Men jag vet att karaktärerna är det som betyder mest för de inbitna läsarna, och kanske är det de som lockar nya läsare också. De tampas ju med frågor och utmaningar som på många sätt är eviga - bara det att de är dragna till sin spets med hjälp av magi och apokalypshot. Kanske kan de också vara trösterika i en värld som känns ännu mer apokalyptisk nu? I våra böcker lönar sig samarbete och empati, även om det är svårt.
Sara: Jag tycker att det är fascinerande och fint att de lever vidare. Det finns nog ingen direkt hemlighet, tror jag. Vi skrev en berättelse som vi där och då brann för, och lade ner själ och hjärta i arbetet. Det är väl det enda man kan göra. Vad som händer sedan är ju upp till läsarna och faktorer man inte kan styra över.
Sara: Tanken på att ge ut böckerna inbundna igen väcktes faktiskt när vi hörde från bibliotekarier att de gamla böckerna var sönderlästa.
Mats: Vi har också tänkt på alla läsare som kommer till författarbesök med sladdriga, tejpade pocketböcker som knappt håller ihop längre.
Sara: De gamla omslagen kommer alltid att ha en särskild plats i våra hjärtan, men det kändes kul att ge böckerna en ny design och vi hoppas att både gamla och nya läsare kommer att uppskatta den. Michael Ceken har gjort ett fantastiskt jobb, tycker vi.