Hur skall man i vår tid, så präglad av åsiktsmångfald, kunna få skarpare konturer kring vad som är kyrkans tro? Skriften Sensus fidei i kyrkans liv är unikt och kan bli till stor hjälp. Kyrkan framställs här som en de troendes gemenskap, inte en samling individer som råkar ha samma tro. De enskilda troende tror genom att instämma i kyrkans tro, vilket är tydligast i själva dophandlingen. Men kyrkan är också ett trossubjekt, varför sinnet för tron sensus fidei finns både hos den troende och hos kyrkan som helhet. Å ena sidan hänför sig sensus fidei till den troendes personliga förmåga att i gemenskap med kyrkan urskilja trons sanning. Å andra sidan hänför sig sensus fidelium till en gemensam och kyrklig verklighet: kyrkans eget trosmedvetande, genom vilket hon erkänner sin Herre och förkunnar hans ord De som förkunnar och undervisar i kyrkan måste lyssna till dem som bär tron enskilt och tillsammans som en enda kropp. Den troende som lyssnar till förkunnelse och undervisning igenkänner med sitt trosmedvetande den rätta tron. Sensus fidei i kyrkans liv har utarbetats av Den Internationella Teologkommissionen inom Katolska kyrkan. Dokumentet gör inte anspråk på att lösa alla frågor som kommer upp. Sna- rare visar det att tolkningen av sensus fidei behöver fördjupas ytterligare. Det gäller inte en akademisk frågeställning, utan är en fråga om evangeliets förkunnelse i dagens värld.
Påve Benedikt XVI tre böcker om Jesus intar en enastående plats i påvarnas historia. Aldrig tidigare har en påve gett ut böcker och förklarat att de inte gör anspråk på att vara auktoritativa utan vill vara öppna inlägg, här i ett samtal om vem Jesus var och är. Böckernas författare är snarare professor Joseph Ratzinger än påven Benedikt XVI, och dess form är kritisk och resonerande, samtidigt som det kristna budskapet om Jesus sätts i centrum. Det är tydligt att författaren är väl inläst på den moderna bibelforskningen. Många viktiga problem diskuteras men påven vill inte stanna vid den vetenskapliga frågeställningen. Bibelforskningen måste uppfattas som en del av teologin i vidare mening. Endast så kan den få sin fulla betydelse för oss och inte förlora sig i detaljundersökningar. Böckerna förutsätter inga förkunskaper om Bibeln. De kan läsas med behållning av alla som är intresserade av Nya testamentet och kristen tro.
Påvarnas historia är ett stycke världshistoria. Aposteln Petrus många efterträdare kom med eller mot sin vilja att dras in i världens stora politiska och religiösa tilldragelser. De romerska och bysantinska väldena, det nya Europa, upptäckten av andra världsdelar, upplys- ning och revolution, liberalism och 1900-talets diktaturer kom alla att på ett eller annat sätt ha relationer till påven i Rom. Framför allt har påvarna varit ledare för världens största religiösa organisation, den katolska kyrkan, som omfattar mer än en sjättedel av jordens befolkning. Också denna historia har varit fylld av dramatik, som de medeltida korstågen och 1500-talets reformationsrörelser. Denna enastående roll har fyllts av inbördes mycket olika aktörer. Här finns storartade helgongestalter och cyniska maktpolitiker, som- liga högt begåvade, andra inkompetenta eller korrupta. Några har berikat sig själva och de sina på kyrkans bekostnad, andra har modigt lidit martyrdöden för sin tro. Förutom sitt kyrkliga eller politiska ledarskap har påvarna gjort betydande insatser som konstmecenater: dagens turistiska Rom med verk av Leonardo, Rafael och Michelan- gelo har till stor del tillkommit på påvliga initiativ. Eamon Duffy, professor i Cambridge, ger här insiktsfulla och levande porträtt av en lång rad påvar genom tiderna. Med omfattande kunskaper, och ofta med en glimt i ögat, sätter han dem in i deras religiösa, politiska och kulturella sammanhang. Hans bok har hyllats både av fackmän och i medierna som ett mästerverk. Första utgåvan av denna bok utkom på svenska 2002. I denna andra har vi översatt den fjärde engelska utgåvan från 2014 som dels innehåller revideringar av den första, dels nyskrivna kapitel om Johannes Paulus II, Benediktus XVI och Franciskus.