I sin mest självutlämnande roman någonsin berättar Alex Schulman om sökandet efter försoning med sin alkoholiserade mamma.
Det är sommar. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Det räcker nu. Han vill ha sin mamma tillbaka. Den glada mamman han minns från barndomen. Vad var det egentligen som det gick fel mellan dem?
Genom Alex djuplodande och smärtsamma tillbakablickar till barndomen får läsaren följa det krackelerande förhållandet mellan mor och son, och, när sprickan dem emellan verkar vara som störst, följa det vuxna barnets desperata strävan efter att reparera relationen.
Glöm mig är en gripande och djupt personlig skildring av en problematisk relation mellan mor och son, om medberoende, längtan och det outtröttliga behovet av försoning.
"Det här är väldigt bra." Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter "Skickligt beskrivet, Schulman tar oss väldigt nära smärtan." Jenny Morelli, Svenska Dagbladet "Sorglig och gripande." Åsa Beckman, Expressen "Hjärtskärande, klarsynt och stark." Ingalill Mosander, Aftonbladet "Rakt, ärligt och känslosamt från början till slut." Therese Eriksson, UNT "Glöm inte den här boken!" Jakob Carlander, Corren "Glöm mig är en oerhört sorglig bok, men också sällsynt gripande." Philip Teir, Hufvudstadsbladet "Jag har sällan läst en så drabbande skildring av medberoendets vidriga mörker." Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent Magasin "Han kan skriva. Och han kan känna." Anneli Dufva, P1 Kulturnytt "En väldigt berörande bok." Malou von Sivers, Malou Efter tio "Kan inte sluta läsa, sitter fast som i ett skruvstäd. Det är så oerhört starkt och självutlämnande. Det här är en berättelse som verkligen går under huden. Det är mycket, mycket bra. Det är starkt och gripande, rakt igenom." Bokspegeln
Gripande men det skulle även vara intressant att få höra moderns version.
Samt otroligt hoppandes i tiderna och historien man vet inte om Alex är 5 år eller 35 år just det kapitlet.
Anders
3,0 utav 5 stjärnor
3/5
intressant
Bra berättat om barndomen.
Måna
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Mycket bra bok
Jag började att titta på "bränn alla mina brev", ville veta mer, så jag lyssnade på "glöm mig". Blev inte besviken. Stort pluss att Alexander läste in boken själv. Så sorgligt liv bara för alla inblandade😥
Ylva
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Tack Alex
Har nu båda hört och läst den flera ggr och det är en fantastisk bok Tack Alex för att du delar med dig Vänligen Jonna Alm
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Helt fantastisk
En av de bättre böcker jag har läst. Otroligt välskriven och sårbar. Schulman bjuder in till sitt allra innersta i förhållande till sin mamma och jag tror att andra som har haft missbruk i familjen kan förstå sig på smärtan och känna igen sig i hans upplevelser.
Elize
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Helt fantastisk
Gripande berättelse och fantastisk uppläsare. Högsta betyg!
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Gripande och tänkvärd
En gripande bok med sorgligt och ibland roliga händelser som Alex på ett målande sätt beskriver.
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Gripande
Alex Schulmans böcker griper alltid tag i mig. Så vemodigt när mamman äntligen blev nykter, så rycktes hon bort alldeles för snabbt. Mycket blev osagt.
-
3,0 utav 5 stjärnor
3/5
Rörig
Bra, fruktansvärd historia som provocerar. Den hoppiga kronologin av småhistorier drar ner betyget.
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Glöm mig
En berättelse från barnets och den vuxne sonens perspektiv som visar den utsatthet som missbruk och medberoende innebär. Alex Schulman är en mästare på att vara hudlös och utelämnande.
Agneta E
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Väldigt välskriven!
Klarsynt skriven text som är både självutlämnande, äkta och brutal
men samtidigt en kärleksfull skildring av en trasig mamma.
J.A
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Sorglig & vacker
Mycket sorglig och fin berättelse som berör viktiga ämnen. Lättläst. Litterärt skulle vissa delar av texten möjligtvis behövas finslipas en aning, men det är ingenting som förstör läsningen i sin helhet.
Sara
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Självutlämnande om smärta och medberoende
Alex Schulman skriver rakt in i hjärtat. Han gestaltar mästerligt smärtan, sorgen, hoppet och försoningen i sin relation till sin mor. Med ett ytterst levande språk tar han läsaren in i de rummen där han växte upp och delar med sig av sina insikter. Han gömmer sig inte bakom trötta klyschor utan öppnar modigt dörren till sina innersta känslor. En bok som berör djupt.
BookBeauty
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Bästa valet är Alex Schulman
Alex Schulman skriver fantastiskt bra. Handlingen är ju väldigt dramatisk men det spelar nog inte någon roll vad böckerna handlar om. Man vill bara läs mer och mer. Jag är normalt ingen storläsare men Alex Schulman kan man bara inte släppa.
Fortsätt och skriv Alex.
Björn A
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
självutlämnande och gripande
Alex skildrar sitt komplicerade förhållande till sin alkoholiserade mamma, en mamma som bitvis ägnar sig åt en utstuderad psykologisk krigföring mot sin familj. Alex får hela tiden tassa omkring på tå och pejla in mammans sinnesstämning i sina försök att bli bekräftad. Jag beundrar Alex som förmår skriva så naket och utlämnande om sina djupaste känslor. Åter en mycket läsvärd bok av honom.
Hans J
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Super
Kändes extra personligt att det var Alex som läste. För ett år sen skulle jag inte ge den en blick men efter att jag fastnat för Alex och Sigges podcast blev jag nyfiken och blev inte besviken. Känner så igen mig då jag själv är uppväxt med en allkolist men för mig var det pappa.
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Så fin och så sorgsen
Så starka barndomsminnen.
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Fantastiskt bra!
Gripande och oerhört bra
-
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Emotionell
Älskar Alex Schulmans förmåga att beskriva sina känslor. Tror att många som har svårt för det kan känna igen sig. Mycket rörande bok.
Ingela
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Gripande berättelse
Man sätter sig in och identifierar sig i den medberoendes plågsamt situation, lojalitet, avsky, skam och kärlek. Tack till Alex Schulman
Andrea F
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Allt syns inte
Starkt av Alex att kunna skriva så uttömmande om sin uppväxt. Bitvis, svårt att läsa om dessa människor,
vissa riktigt onda.
Stig
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Stark bok
En stark bok som berör känslomässigt. Starkt av Alex att lämna ut sig och sin familj. Känner igen mig själv i boken.
Soile L
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Ett människoöde
Så oerhört gripande både ur barnets synvinkel och mammans, det var svårt att hålla igen känslorna. Säkert finns det ett igenkännande för många i den här "hemliga" berättelsen. Denna sorgliga historia kommer att följa med mig länge. Oerhört bra skriven utan att författaren blir ett offer.
Cissi
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Glöm mig.
Vilka människoöden i en känd familj. Jag som högaktat S S så under alla år jag läst honom. Nu tror jag inte jag kan läsa honom mer, förfärlig. Alex Schulman är en briljant författare/berättare. Svårt att släppa boken.
Sven-Olovf F
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Hjärtskärande igenkänning
Att ständigt tvingas ha känslospröten ute för att kunna parera varje skiftning i en förälders humör, att inte vara säker på förälderns kärlek, det oerhörda sveket som ett barn utsätts för pga detta, är hjärtskärande att lyssna på. Jag skulle säga att alla kan känna igen sig mer eller mindre i detta. Trots det en oerhört kärleksfull skildring av ett mor-son förhållande. Rekommenderas varmt.
Kerstin
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Ömsint skildring av en mamma i förfall
Mitt första - och tyvärr nästan bestående - intryck av Alexander var "den elake krönikören" ...
... och jag är lyckligt förundrad över hans vackra prosa, ömsinta blick och självutlämnande perspektiv i både den här boken och "Skynda att älska", om pappa Allan Schulman.
Kanske var jag på rätt plats i livet när jag hittade böckerna, men de berörde i alla fall mig starkt.
Erica
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Tragik
Utlämnande och tragiskt och märkligt. Ett människoöde i en känd familj där man kanske trodde att allt gick enligt den perfekta regelboken, men så är det helt klart inte. Fascinerande.
Agnes
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Vackert och nära
En kärleksfull beskrivning av en sårig och svår mor/son-relation. Alex Schulman skriver öppet och ärligt om sina föräldrars relation, sin sårbarhet och sitt medberoende. Mycket bra!
Anna N
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
tragiskt öde
Den har krupit under skinnet på mig. Jag är alldeles tagen hur två vuxna föräldrar misshandlat sina barn
så psykiskt. förbannad att inte någon vuxen reagerat. Någon måste ha sett och vetat. Hatten av för dessa POJKAR som överlevt.
Christina Å
1,0 utav 5 stjärnor
1/5
Effektsökeri utan djup
Jag upplever inte att Schulman når den trovärdighet han utger sig för att ha i denna bok. Djupen känns för mig chimära, framställningen stressad och precisionen i känslosträngarna han trycker på alltför medveten för att kännas uppriktigt personlig och nära. Som om han är sin egen spökskrivare. Ämnesvalet i sig ger ett antal extrapoäng eller känslomässigt försprång, men jag upplever inte att här finns något originellt eller genuint. Snarare känns det för mig som om Schulman tror sig hittat en ämnesmodell som han anser framgångsrik och vet når läsare. Boken hade också mått bra av en korrekturläsning, då här finns ett antal grammatiska fel - från syftningsfel till rena formfel i tempus som förstärker känslan av hastverk för mig. Boken hade också mått bra av en hårdare redigering där Schulman pressades mer för att på allvar gå på djupet, inte bara utge sig för att göra det. Jag kan dra paralleller med Gardell som skulle kunna berätta något uppriktigt svart och hudlöst, men som jag upplever fastnar i sin faiblesse för semantiken och aldrig släpper sargkanten. Schulman har ett antal ganska lättköpta berättarknep som säkert når och berör många, men stor litteratur är det inte, anser jag. Schulman borde hellre ha lyssnat till och försökt formulera den desperation jag upplever finns mellan raderna i vissa delar av berättelsen. Här finns ett frö, något genuint, som han kanske blir redo att ta sig an en dag när innehållet blir viktigare än formen.