Kallocain är en mörk, skrämmande profetia om vad som kan hända om en stat skulle styras av ett tekniskt fulländat kontrollsystem, där individen ständigt kan övervakas.
Världsstaten - landet i boken - har på grund av krigshot från Universalstaten tvingat ner människorna under jord. Där lever de i olika "celler", Kemistäder, Skostäder och så vidare, men byggnationen sträcker sig nedåt som skydd mot faran. För att undvika spionage tillåts inte medborgarna i de olika cellerna att besöka varandra, och om familjer splittras är det för gott.
Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden – en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.
Kallocain är en dagboksroman från 1940 av Karin Boye. Den är hennes både sista och mest kända roman, översatt till fler än tio olika språk.
Romanen innehåller inslag av både science fiction och dystopi, och beskriver ett framtida samhälle där individen tillhör staten, har betydelse enbart som en del i gruppen och ständigt övervakas. Den drar inspiration från samhällsutvecklingen i både Tyskland och Sovjetunionen innan andra världskriget. Trots det ständiga övervakandet och det stängda samhället beskriver romanen även djupa mänskliga känslor som kärlek och strävan efter frihet.
Miljöerna och levnadssättet fick mig att tänka på Hunger Games och framförallt distrikt 13. kanske Collins hämtade inspiration från Boye, eller så beror det bara på att alla böcker om en dystopisk framtid, innebär ungefär samma sak. Jag tyckte om boken och jag tyckte om karaktärens utveckling. Boye skrev bra och känslor och resonemang kändes äkta.
Erika
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Bästa boken på länge
Fantastiskt att någon kan skriva en så märkvärdig bok, Karin Boye var ett geni.
Peder
2,0 utav 5 stjärnor
2/5
En klassisk dystopi i stil med 1984!
"Kallocain" är en dystopisk klassiker som fortfarande känns oroväckande aktuell. Karin Boyes framtidssamhälle är både skrämmande och trovärdigt, och kemisten Leo Kalls sanningsdrog har fortfarande relevans. Språket är välformulerat och filosofiskt, men det var något med själva berättelsen som inte riktigt nådde mig.
Jag hade svårt att engagera mig känslomässigt, främst på grund av det långsamma tempot och de långa inre monologerna. Leo Kalls tvivel är intressant på ett teoretiskt plan, men jag saknade nerv och driv i berättandet. Det blev mer en pliktläsning än en upplevelse, tyvärr. Det är en viktig bok, absolut - men för mig blev det en ganska tung och distanserad läsning. En stark idé, men inte min typ av berättelse.
Vill du läsa en klassiker som fortfarande kan få det att krypa lite under huden? Då är Kallocain värd din tid - trots att den inte är helt lättsmält.
Boktanten
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Tänkvärd historia som stannar kvar
Gillar man att läsa om dystopiska samhällen likt 1984 kommer man att tycka om även denna bok!
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Brinnande bok. Okej uppläsare.
Det finns ord på förminskade av själen och förintelsen av desamma.
-
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Tänkvärd
En skrämmande men viktig berättelse om människan och hennes värde.
-
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Bra bok att läsa
Boken är jättefint skrivit, man vill fortsätta läsa för att veta vad ska bli vidare och hur ska det sluta.
Eva
1,0 utav 5 stjärnor
1/5
Tråkig
Så tråkig att jag stänger av efter ca 50 min. Tror det
tyvärr är inläsarens fel.
Vistovach
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Karin Karin Boye, fick ett
alldeles för kort liv.. Har läst den i tonåren, så kom inte ihåg så mycket mer än annorlunda o gillade den. En sci fi, dystopisk, samtidsroman, beroende på vem som läser antar jag.
En bok för alla på det sättet.
Denna har blivit till en av våra stora världsklassiker.
Inspiration, - samhällsutveckling i Tyskland/Sovjetunionen före 2a världskrigen
Framsidan, som en vacker tavla.
Denna bok beskriver då ett framtida samhälle där allt som sker är för statens bäst.! Folk övervakas & kontrolleras ständigt. För att hjälpa staten bli mer effektiv, har Leo Kall uppfunnit ett medel, drogen Kallacoin. Det får en att avslöja sina innersta tankar.
Det visar sig att många drömmer om ett helt annat sorts sammhälle. En kuslig version av den totalitära statens skräckvälde - skildrar också en stark tro på människans förmåga att skapa en annan levande värld
"Boyes språks innersta uppror mot civilisationsnormerna.
Jag tänker mig in i boken, som vem som helst, vilken mardröm, känns skrämmande, med lite fantasi att det skulle kunna bli något liknande, varför inte, med alla maktgalna, tyvätt smarta individer, som kan manipulera, ingen går eg säker se bara vad Hiltler gjorde, och andra galningar med maktbegär ..
Denna bok blev hennes sista 1940
jeanette
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Gripande
Som i 1984 och som i du sköna nya värld beskrivs en auktoritär framtidsstat. Det känns som om en fått tag på ett hemligt undangömt dokument och inblick i en värld en aldrig annars fått veta något om.
ag
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Påminner väldigt mycket om 1984
Kallocain av Karin Boye påminner väldigt mycket om 1984 av George Orwell. Handlingen har många likheter och en del fraser och uttryck verkar nästan kopierade. Kallocain utgavs första gången 1940 medan 1984 av George Orwell utgavs först 1949. Jag är ganska säker på att George Orwell läst Kallocain och fått många idéer och inspirerats av den. 1984 är ju världskänd medan Kallocain är relativt okänd tycker inte det är rättvist då denna boken är jämförbar med 1984 och då den utgavs 9 år tidigare borde denna ses som orginalet.
Henrik
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
En dystopisk skildring av ett tänkt 2000-tal skriven av en författare med stor insikt om världen runt henne. Frågan är om inte George Orwell varit inspirerad av Kallocain när han skrev 1984!
Li S
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Redan vid de första sidorna sitter jag som klistrad framför sidorna av denna underbara dystopi. Vissa ord är någorlunda svårförstådda då svenska språket ändrats med tiden, men en enkel googling efter definition hjälpte mig snabbt.
Arne Norlin, Karin Boye, Zacharias Topelius, Viktor Rydberg, Selma Lagerlöf, H.C. Andersen, Hjalmar Bergman, Frans G. Bengtson, Bröderna Grimm, Sir Arthur Conan Doyle, Anton Tjechov, Charles Dickens, Elsa Beskow
Emma Adbåge, Lisen Adbåge, Carl Jonas Love Almqvist, Bengt Cidden Andersson, Werner Aspenström, Kaj Beckman, Aase Berg, Bo Bergman, Erik Blomberg, Daniel Boyacioglu, Karin Boye, Tage Danielsson, Elmer Diktonius, Vilhelm Ekelund, Gunnar Ekelöf, Nils Ferlin, Tua Forsström, Gustaf Fröding, Brita af Geijerstam, Albert Teodor Gellerstedt, Hjalmar Gullberg, Britt G Hallqvist, Verner von Heidenstam, Lennart Hellsing, Ann Jäderlund, Erik Axel Karlfeldt, Thekla Knös, Israel Kolmodin, Pär Lagerkvist, Anna Maria Lenngren, Mecka Lind, Barbro Lindgren, Erik Lindorm, Hanna Lundström, Harry Martinsson, Mårten Melin, Jila Mossaed, Henry Parland, Anna Rydstedt, Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Ingrid Sjöstrand, August Strindberg, Edith Södergran, Zacharias Topelius, Tomas Tranströmer, Siv Widerberg, Claes Bäckström, Maria Wine, Carl David af Wirsén, Sonja Åkesson, Bruno K Öijer, Anders Österling
Arne Norlin, Karin Boye, Zacharias Topelius, Viktor Rydberg, Selma Lagerlöf, H.C. Andersen, Hjalmar Bergman, Frans G. Bengtson, Bröderna Grimm, Sir Arthur Conan Doyle, Anton Tjechov, Charles Dickens, Elsa Beskow