Äntligen en ny bok om Pettson och Findus! Varje morgon vaknar Pettson klockan fyra av att Findus hoppar i sängen. Pettson blir tokig. Kanske är det bäst att Findus flyttar. Tillsammans inreder de det gamla dasset och tar bort bajstunnan så att Findus inte ska råka landa i den när han hoppar i sängen. Men så när Findus ska gå och lägga sig blir han lite orolig för räven...
Har på senare tid lånat samtliga Pettson & Findus böcker av min yngre bror, som är ett stort fan och har allihopa. Både för att läsa om de jag växte upp med och för att få en chans att läsa de nyare som jag missat. Findus Flyttar Ut hör till den senare kategorin, även om den är baserad på en pjäs från 1990. Dock kan jag inte minnas att jag någonsin fick se pjäsen som liten, så det var en helt ny historia för mig i vilket fall som.
Findus har fått en egen säng och så fort han vaknar vill han hoppa i den. Men Findus vaknar så mycket tidigare än Pettson, och sängen låter nåt så förfärligt när Findus hoppar i den att Pettson ställer ett ultimatum; sluta hoppa i sängen eller flytta ut. Och då väljer Findus, som titeln avslöjar, att flyta ut.
Vad som följer är en skojig liten historia där gubben och katten fixar ett litet hus till Findus på gården och i synnerhet Pettson får lite separationsångest men hur det hela löser sig till slut. Ett par bitar i den påminner lite om Pettson Tältar, som Nordqvist skrev senare men som blev bilderbok tidigare, fast storyn är ändå unik och klarar sig fint på egen hand.
Och så klart är Nordqvist illustrationer underbara att titta på. Färgsprakande och detaljrika bilder, där uttrycksfulla karaktärer rör sig mot bakgrunder av både vackra och mysiga miljöer kryddade med skojiga små detaljer är hans stil både unik och tilltalande.
En av de bättre Pettson & Findus böckerna, om än inte lika bra som de allra bästa.
Morpheus
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Findus är alltid Findus
Jag och mina barnbarn tycker mycket om Findus, den här boken gjorde oss inte besvikna. Trevlig berättelse och som vanligt underbara bilder med mycket små detaljer som man kan prata om. Skönt med en snäll och trevlig saga som kontrast till alla pokemons och vad det nu kan vara.
Lotta P
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
En riktigt skuttig bok.
En bok om att försöka sova med ett skuttande barn. Att vara mörkrädd och samtidigt överaktiv på morgonen, då den vuxne försöker sova. Katten Findus han kan han och Pettson likaså.
Eleonor
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Rolig, med underbara bilder. Och en bra bok för den, som liksom jag, har barn i övre tonåren som flyttar hemifrån. Den säger "Välkommen hem" om du inte trivs dit du tar vägen...
Förskollärare
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Nästan lika bra som vanligt men möjligen med lite mindre av glimten i ögat än vanligt. Men sträckläste den likväl både för barnbarn och för mig själv.
Findus-fan
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Underbar - men den når inte riktigt upp till "normal" nivå. Har jag blivit kräsen - kanske. Fick boken av mina (numera vuxna) barn på morsdag.
Christine
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Barnen flämtar till av spänning över att Findus blir så arg att han flyttar ut när han inte får göra hur han vill. Och lika mycket när det ordnar sig. Den härliga underfundiga humorn, men lite mer inriktad på samspelet mellan Pettsson och Findus.
MN
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Sven Nordqvist briljerar som vanligt med sina fantastiska och innehållsrika bilder, charmiga Findus kan jag inte motstå, kluriga Pettson är ju en underbar figur. Detta, liksom Nordqvists tidigare böcker om det udda och charmiga paret, är en bok som passar lika bra för gammal som ung.
Per H
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Mina barnbarn och jag läser den med stor glädje. Dasset är precis ett sånt som de har på Gotland. Även 2-åringen uppskattar Findus precis som hennes pappa en gång gjorde. Underbart
Eva
3,0 utav 5 stjärnor
3/5
Pettson och Findus... men utan den där gnistan...
Det var längesedan vi senast fick läsa en ny Pettsonbok, men tyvärr når den inte riktigt hela vägen fram. Berättelsen är nog så trevlig med både ett djup och humor som man snabbt kommer att uppskatta.
Var den faller är förmodligen i bilderna. Vi har fortfarande våra mucklor och fantasifulla bakgrunder, men allt känns... ihåligt. Hade det varit en soppa hade det saknats salt, hade det varit en tavla hade vi saknat en nyans, en blomma hade behövt vatten...
Boken är en vacker och underhållande berättelse, men den saknar den här lilla glimten i ögat som de tidigare böckerna haft.
Man njuter när man läser eller läser högt, men man känner ändå så tydligt: De andra böckerna var bättre, tyvärr.