”En innerlig roman som sätter sig i magen och som lämnar spår. Detta är Ella-Maria Nuttis debutbok, skriven med bravur.” NSD
”Det är förtvivlat vackert, och en väldigt stark debut.” GP
En mamma och en dotter. Ett avstånd mellan dom lika långt som mellan Gällivare och Stockholm. En mamma som har något hon måste säga till sin dotter, något som inte kan vänta. En lika vemodigt finstämd som skimrande berättelse om en förälder och hennes barn och om hur de tunnaste trådarna kan vara de starkaste banden.
Denna kortroman med det catchy namnet "Kaffe med mjölk" har hyllats på bokstagram och av diverse kritiker. Men efter att ha läst klart kan jag inte låta bli att känna mig lurad. Var förväntningarna för höga på denna snabblästa roman, som strösslas femstjärniga recensioner av vänner och kritiker som jag litar på? Varför blev ni lurade och inte jag?
"Kaffe med mjölk" är en perfekt kalkylerad berättelse om en kvinna som till synes aldrig gjort ett misstag i livet, men ändå har drabbats av en lavin packad med ondo. En elak, misshandlande exmake, en demenssjuk far, ett skal till substitutet "ny make", ett iskallt distansförhållande till sin enda dotter som hon fick för tidigt i livet, och bokens kärna, cancer. Vi får följa Agneta när sjukdomen börjar ta ut sin rätt på hennes kropp och hennes kamp för att få dottern att älska sin mamma igen innan hon kan berätta att döden nu går vid hennes sida.
Språket är balanserat målande och iakttagelserna som perfekta instick för maximal känslomässig effekt till vänster innanför bröstbenet. De obehagliga små detaljerna man lägger märke till på sjukhus, hos cancersjuka och i frostiga relationer är så tillrättalagda att jag efter en stund tappar all typ av medlidande och himlar med ögonen när till och med ett morfinplåster ska framstå som något hemskt och avslöjande.
Jag är ett stort fan av genuina historier, sådana som författaren burit inom sig länge och som, med skrivkonstens regler och redaktörers hjälp, blir en berättelse för oss vanliga lekmän att njuta av och tolka. Men att göra en gallup om de mest relaterbara trauman för svenska medelklasskvinnor och sedan blanda ihop topp fem resultaten till en deg och hoppas att målgruppen ska relatera och acceptera denna "papper som prasslar på britsen"-prosa verkar dock ha varit ett vinnande koncept. Varför en man som slår? Varför det ständiga självhatet mot den egna kroppens utseende? Konflikten mellan mor och dotter med cancer hade kunnat bära denna berättelse på stadiga vingar från början till slut, men likt ett modernt sommarprat strösslas det med fler hemskheter så att läsarna ska kunna relatera till något av dem och på så sätt känna den obehagliga klumpen i halsen.
Varför verkar jag då sitta ensam med armarna i kors när det gäller denna kortroman? Är det så att Ella-Maria Nutti skickligt nog lyckats lura sin läsarskara och de med bravur? Är det så att jag hjärtlöst nog inte är öppen för denna typ av litterärt bedrägeri? Nej, om jag ska bli förd bakom ljuset ska det vara med finess och utan plusmenyn av problem som, om den hade skalats bort av en redaktör, skulle ha gjort boken bättre och maximalt en sida kortare
Hjortronhyllan
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Läsvärd och mörk
"Tänk på avståndet. Som om hon nånsin tänker på annat (s. 175)."
Citatet är passande då avstånd förekommer på flera olika sätt i texten. Avståndet mellan modern i Gällivare och den juridikstuderande dottern i Stockholm. Det fysiska/geografiska avståndet och det psykologiska/känslomässiga avståndet, de korthuggna meningarna med stundtals dialektala inslag och ett ledigt språk i presens som ger läsaren en känsla av att befinna sig nära inpå texten. Modern, Agnetas, perspektiv som är mer personligt och dotterns det motsatta (Omnämns regelbundet ur ett sorts extradiegetiskt semi-fågelperspektiv i korta stycken som "En dotter..."). Generationsavståndet och avståndet till levnadssättet och hembygderna som dottern Tilda lämnade, till den samiska kulturen genom vilken modern - efter att ha rest till Stockholm för att ge ett besked som under lång tid i texten inte förmås uttryckas i ord; en tystnad kring det outtalade som måste uttalas förr eller senare - försöker knyta an med dottern. Att uttala det outtalbara är att öppna upp för det största avståndet, ett erkännande av dödens annalkande vakuum. Att plötsligt sakna tid att förbereda sig inför det onämnbara.
Den här boken var en bladvändare. Även om den inte är överdrivet lång (ca 190 sidor), så läste jag ut den på en kväll. Boken är en absolut läsvärd reflektion över ovan nämnda teman med - i min mening - avståndet som fokus. Jag kanske är känslokall eller på fel humör, men till bokens nackdel kan jag säga att den här betoningingen - innehållsmässigt, metaforiskt, psykologiskt, m.m. - gjorde att berättelsen aldrig riktigt grep tag om mig på riktigt. Eller så gjorde den det då den förmedlade en upplevelse som överensstämmer med vad jag identifierar som det huvudsakliga temat. Döden är inte alltid ett tårdrypande, försonande avsked, utan ett ärligt erkännande av det kargaste av livets villkor.
Ändock, en bok som jag är glad att jag läste och en solklar 4/5.
David D
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Ljuvlig
Jag lämnas utan ord. Tom. Vad var det för vacker skapelse jag precis läste? Åh, det gjorde så ont. Men den var också så fin. Fantastiskt fin. Det är korta kapitel, väldigt lättläst och jag plöjde andra halvan på en kväll. Det fanns inga alternativ, jag kunde inte sluta läsa. Och det var länge sen en bok fångade mig så. Känslosamt, rörande, sorgligt. Men jag väljer att se en strimma av hopp.
jonssonsbookworld.blogg.se
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Sorglig till tusen och oerhört fin
Så tjusigt att så komprimerat berätta en historia där sekunderna rinner ur en kvinnas liv, där syret bokstavligen tar slut till och med för läsaren.
Tina
1,0 utav 5 stjärnor
1/5
Elände
Kan förstå att litteraturkritiker gillar boken då språket är annorlunda och kargt.
Alla böcker behöver inte vara upplyftande, spännande eller gripande men denna är enbart deprimerande. Möjligtvis tragisk och beklämmande med.
Vilket troligtvis är syftet. Så nope - inget för semesterfiraren.
Bokmalen
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
1bok2katter3kopparte tycker:
I Ella-Maria Nuttis Kaffe med mjölk finns en mamma med många hemligheter. Hon har fått sina törnar av livet och lärt sig att nöja sig. Med halvtaskig mat och halvljumma relationer. Ändå har hon kvar förmågan att njuta av de små sakerna i livet.
Det enda hon har gott om är minnen. De som finns i tankarna, de som finns i hennes egna och i hemmets skavanker. Varje repa är en händelse från förr. Den innehåller en sorg över det som inte blev, och en sorg över hur det blev.
Den största hemligheten är att hon är sjuk. Väldigt sjuk. Men hur ska hon kunna berätta för dottern när det inte är bra mellan dem? För i berättelsen finns en dotter med alla känslorna inom sig. En dotter som alltid strävat bort, till något annat, något större. En dotter med bara en förälder, som inte vet att hon kommer förlora även denna.
För att orka berätta om det svåraste måste man ju mötas. Det är inte enkelt även om man ser till att befinna sig på samma plats, i samma rum. Mamman och dottern har så långt mellan sig själva och orden. De har olika ålder, olika liv och olika världar. Ändå är det de som kommer från samma plats. De är två oerhört ensamma människor som ändå hör ihop. Samtalen blir som att gå på vattenpölar efter nattfrost. Isen är så skör att den krasar.
Det är en ömsint berättelse, och öm som ett blåmärke. Här finns den där ängsligheten i att vilja vara nära men vara så outsägligt rädd för att bli bortstött. Här finns moderns rädsla för att med sin sjukdom tvinga dottern att älska henne. Den är rakt på sak som en smocka i mellangärdet. Här finns inget onödigt, det är känslor, det viktigaste.
Det är en bok som är svår för mig att skriva om för vissa delar ligger så nära mig själv och mina egna upplevelser. För mig blir den så stark, så autentisk och sann. Men det säger ju en hel del om en roman, att den känns som livet självt.
Anna
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Tänkvärd berättelse.
För mig en annorlunda, men väl skriven berättelse. Trodde författaren var som mig i åldern (51 år) men blev förvånad. Hon var född -95. Lika gammal som min dotter! Imponerad!
-
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Läsvärd, lättläst, gripande
Den här boken grep tag direkt. Språket, bilderna som målas upp. Den griper tag. Jag lyssnade och uppläsaren är magiskt rätt. Rekommenderas verkligen!
Ash
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Kaffe med mjölk!
En berättelse om en mor och en dotter och deras själars och kroppars längtan att komma nära i en situation där tiden är utmätt.
-
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Rekommenderas varmt
En fin debut av Ella-Maria som kommer att stanna kvar i hjärteroten.
Jag tyckte mycket om karaktärerna och historien. En läsvärd bok.
mariabokälskarejohansson I
3,0 utav 5 stjärnor
3/5
Någorlunda bra
Fin och följsam, bra upplägg, men också väldigt uppenbar och ingen ny reflektion lämnas kvar i mig efter läsningen. Värd att läsa, men jag ville ha mer.
Lovisa
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
En bok som berör
Att detta är en debut från författaren är enastående, vilken talang Ella-Maria besitter. Det är en kort roman med ett vackert språk som berör. Boken handlar om relationen mellan mamma - dotter och det avstånd som finns mellan dom inte bara avstånd i mil utan även avståndet mellan dom personligen. Till en början hade jag faktiskt lite svårt att få grepp om boken men efter hand släpper det och storyn växer mer och mer för varje sida. En stark berättelse som griper tag.
veronicas_bok_bak_liv
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Betyg: 4 av 5.
Betyg: 4 av 5 - 📚 - Romanen Kaffe med mjölk är författaren Ella-Maria Nuttis debutbok. En kort roman om förhållandet mellan en mor och en vuxen dotter. Jag tyckte mycket om boken, som var väldigt bra skriven, och den var berörande och gripande. Kan varmt rekommenderas.
Britt-Marie K
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Betyg: 4 av 5.
Betyg: 4 av 5 - 📚 - Romanen Kaffe med mjölk är författaren Ella-Maria Nuttis debutbok. En kort roman om förhållandet mellan en mor och en vuxen dotter. Jag tyckte mycket om boken, som var väldigt bra skriven, och den var berörande och gripande. Kan varmt rekommenderas.
Britt-Marie K
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Betyg: 4 av 5.
Betyg: 4 av 5 - 📚 - Romanen Kaffe med mjölk är författaren Ella-Maria Nuttis debutbok. En kort roman om förhållandet mellan en mor och en vuxen dotter. Jag tyckte mycket om boken, som var väldigt bra skriven, och den var berörande och gripande. Kan varmt rekommenderas.