Utsedd till "Göteborg läser" 2026! Ny pocketutgåva med specialskrivet förord av Åsa Linderborg.
Eija Hetekivi Olssons omtumlande debut Ingenbarnsland utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.
Hon bankade skiten ur honom. Satt gränsle över hans rygg och skrek: "SAATANAN SIKA", djävulens svin. Hennes armar roterade som små propellrar och piskade mot hans rakade skalle så att fläsket därunder korvade sig. Ilskan inom henne kom ut i kaskader och flätorna flaxade vilt omkring och i vägen… Skoldagen var slut. De andra i klassen stod strösslade här och där. De glodde och gapade, som gäddorna pappa dängde ihjäl med kniven om somrarna.
Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.
Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.
Ingenbarnsland utkom 2012 och hyllades av kritiker och läsare. Romanen tilldelades Katapultpriset för bästa skönlitterära debut och nominerades till Augustpriset och Sveriges Radios romanpris.
Ingenbarnsland är utsedd till "Göteborg läser" 2026.
Beskrivning av skolans hårda utsortering av de som behöver hjälp och stöd allra mest och hur hårt det är att stå emot.
-
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
För arg för motsats
Man vill veta vad som händer men man blir inte speciellt glad. Som lärare skäms jag över skolan och Fiklasserna var ingen bra idé. Men tillslut blev jag trött på svordomar och att hon beskrev sin ilska som berättigad hela tiden. Att hon så totalt ger sig hän åt sin vrede.
Molingela
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Läsvärd i allra högsta grad
Känns verklighetsnära om man hoppar tillbaka några år. Otroligt bra skrivet. Man förstår skillnaderna i olika uppväxtmiljöer. Som natt och dag.
Gun
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Ingenbarnsland
Stark uppväxt skildring av 80-talet och Göteborgs tuffa förorter. Om utanförskap och den ilska och revanschlust som den kan väcka.
Malin C
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Gripande beskrivning ifrån många barns uppväxt i storstadens sk miljonområden. Hur man måste välja olika strategier för att överleva den tuffa miljön. Hon valde att bli en som ingen skulle sätta sig på. Hon hade ändå en sk normal familj .hur orkar man vara lärare för dessa barn. och hur mår barnen som får uppleva misären i sin närhet .helt klart är boken självupplevt.och är angelägen att läsas av bl lärare
Könönen T
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Den har ett väldigt speciellt språk, man får inte vara rädd för svordomar och fula ord, inte vara rädd för sidorna av Sverige som inte alltid är så vackra. Vardagsrealism från en värld som många aldrig ser eller tittar bort ifrån. En bok som var tvungen att skrivas och måste läsas.
Elin
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Revolutionsskrift
Jag har precis varit tvångsutsatt för ytterligare en arbetsmarknadsåtgärd i arbetslöshetsträsket. Två år på en låg& mellanstadieskola. Jag har tvingats försvarat de snällkuvade barn mot Mira-barnen genom att tillgripa milt våld och språkvåld. Jag har också kämpat för att nå fram till Mira-barnen men de har redan gett upp hoppet om vuxenvärlden. Det är faktiskt helt fruktansvärt vad skolans sorteringssystem gör mot Mira-barnen med missriktat revolutionsblod. De som slår och slår mot allt och alla. Vare sig det handlar om barn eller vuxna så är systemet farligt. Jag stornjöt av läsningen men något hopp om framtiden ser jag inte omkring mig. Boken rekommenderas till alla. Men främst till dem som arbetar inom barnapparaten.
Susanna R
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
En vass blandning av Zola och Hassen Khemiri
Oj vad positivt överraskad jag blev av denna berättelse om den kaxiga Miras uppväxt i förorten.
Det är rakt på sak, detaljerat och ibland så äckligt att jag associerar till Zolas naturalism. Men det är också snyggt och finurligt presenterat. Författaren leker med språket och skapar egna adjektiv som "bilvarm saft" och huvudpersonen Miras tuffhet och ambition påminner mycket om den unge Halim i Jonas Hassen Khemiris, Ett öga rött.
Mira klarar sig alltid men hon har det allt annat än lätt med finska föräldrar som blivit tysta både bokstavligt och bildligt till följd av det utanförskap finskheten skapar. Denna finskhet som Mira är så kluven till och som "bestämmer" hennes roll i skolan och hennes lott i livet. Det är i stort en mörk uppväxtskildring men den saknar inte ljusglimtar och det är med en viss känsla av hoppfullhet som Mira traskar ut i livet och jag läser sista sidan.
Sara
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Superbra!
Fruktansvärt bra språk och flyt, helt klart en femma!
Ariella
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Viktig!
Vill du förstå hur ett mindre bemedlat barn ser på världen och formas av den bör du läsa denna bok. Stundtals rolig, stundtals obehaglig men berör i varje stavelse. Den viktigaste svenska boken på väldigt, väldigt länge.
Vinge
3,0 utav 5 stjärnor
3/5
De som inte riktigt fick plats
En fantastisk skildring om arbetarklassens förgätna ungdom. Om särbehandling och nontoleransen mot att förväntas vara sopa på grund av ett visst ursprung.
Flera gånger lyckas Hetekivi Olsson med sina utvecklade adjektiv hon är duktig på att måla starka ord i precis rätt ton. Språket är rättframt och äkta, om än en aning taggigt. Bilvarm saft, som exempel, fick mig till att minnas dofter och smaker under mina bilfärder i barndomen.
Ingenbarnsland är en stark debut värd all uppmärksamhet.
Lena Tallberg, Mats Söderlund, Hans Swärd, Michaela Sjögren Cronstedt, Gudrun Schyman, Tove Samzelius, Helene Rådberg, Mahsa Rostami, Selma Rezagic, Tatjana Ristovski, Alexandra Pascalidou, Kristina Mattsson, Ana-Dolori Marinovic, Nicolas Lunabba, Sven-Eric Liedman, Staffan Larsson, John Lapidus, Pernilla Landin, Philip Lalander, Elin Anna Labba, Anette Kyhlström, Nick Jones, Martin Hultman, Eija Hetekivi Olsson, Martin Harling, KG Hammar, Lars Gårdfeldt, Bonnie Friedh, Felipe Estrada, Faiaz Dowlatazai, Mina Dennert, Magnus Dahlstedt, Annelie Bränström-Öhman, Tove Broheden, Håkan Blomqvist, Katarina Bjärvall, Loran Batti, Firdevs Anik, Maria Andersson Vogel, Hana Al-Khamri, Susanna Alakoski, Runa Alakoski