Sexbandsverket Min kamp (på norska 2009–2011) innebar en internationell litterär sensation och räknas idag som ett att de viktigaste verken i den nyare litteraturen. I Min kamp 6 – en roman som spränger alla gränser – skildras utgivningen och mottagandet av de tidigare delarna i romanserien. Karl Ove Knausgård skriver här om litteraturen och dess förhållande till verkligheten, om en dikt av Paul Celan, om Hitlers Min kamp och nazismens framväxt, om konsten och samhället, om sjukdom och familjeliv, kärleken till Linda och barnen och kampen för att vara människa tillsammans med andra.
”Min kamp markerar en revolution i skandinavisk litteratur” /James Wood, The Paris Review
Det känns enormt tomt nu när den sista av Knausgårds memoarböcker är färdigläst. Den här sista var helt i klass med de första fem, som var och en är bra på sitt sätt. Det enda jag inte gillade var de cirka 400 sidorna om Hitler i mitten, men de är helt fristående och kunde lätt hoppas över, vilket jag gjorde. Det finns ingen som kan skriva som Knausgård, så att man lär känna en annan människa på djupet. Alla detaljer som gås igenom grundligt är inte tröttande utan är just det som gör att man får denna genuina känsla för hur en annan människa känner och tänker.
Toussaint
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Om livet efter Min Kamp-serien 1 - 5 handlar den 6:e och sista boken och berättarstilen är densamma. Bokens volym på 1120 sidor är uppdelad i tre avdelningar och väger 1,35 kg mot Min Kamp 5 som väger 0,35 kg i pocketupplagorna. Berättandet tyngs av oceaner av funderande och psykologiserande, vilket till slut känns övermäktigt men är nog centralt för Karl Ove Knausgård. Någon regelrätt advokatyr mot kritikerna, som velat ifrågasätta rätten att förvanska verkligheten och därmed kränka enskilda släktingars integritet och självbild rör det sig inte om utan mera sättet att se på världen och spelrummet för konstnärens gestaltande som "autofiktivt" berättande.
Hur det än förhåller sig så borde stora delar av detta ha vunnit på att publiceras separat i delar och senare, vilket kan ha konflikterat med hans uttalade ambition att få allt i projektet avklarat och sedan lägga det bakom sig.
Volymen bör naturligtvis läsas av Knausgård-afficionados.
Sigmund
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
En enastående skildring av vår samtid. Beskrivit av en mycket modig man, med ett alldeles eget språk. Berörande och med en ärlighet som är smärtsam.
Vänner barn, fru och grannar beskrivs igenkännbart och samtidigt alldeles unikt.
Nadja G
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Jag har läst alla med stor fascination. Denna sista knyter på ett spännande sätt ihop hela historien. Undrar vad som kommer härnäst från författaren!
Anna
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Kanusgård beskriver på ett oerhört fängslande vis hur en, i hans fall, ung man tänker och känner. Han har lyckats få läsaren kliva in i händelser och känslor, bli en del av boken. Eftersom jag, en gammal kvinna känner och tänker på samma vis, frånsett sexet och fyllan, måste den väl beröra oss alla på något sätt. Författarens hantering av språket är ypperlig. En stor författare.
Susanne
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Knausgårds romanprojekt "Min kamp" del 1-6 är helt unikt i sitt slag. Någon roman i traditionell bemärkelse är det knappast; här finns varken tydlig intrig eller fiktion. I "Min kamp" försöker Knausgård att komma bort från fiktionen och skriva öppet om verkligheten i allmänhet och sig själv i synnerhet. Precis som de fem första delarna är "Min kamp" del 6 ett gigantiskt minnesdokument. Olika tider, platser och stämningar passerar revy, barn-och ungdomsåren i Norge men även Knausgårds första tid i Sverige. Dessutom finns flera essäistiska partier, bl a med reflektioner över förhållandet mellan litteratur och verklighet.
Den långa essän om Hitler och nazismen kan diskuteras. Essän bromsar upp den övriga handlingen och kan kännas trög och lite ointressant, eftersom avsnittet inte lika tydligt kan kopplas ihop med Knausgårds egna minnen som övriga reflekterande partier.
Avsnittet om Hitlers kamp som kontrast till Knausgårds egen kunde har varit betydligt kortare utan att något väsentligt gått förlorat.
Mot slutet av del 6 diskuterar Knausgård kritiken som kommit från dem han skrivit om, vilka inte gillar hans "sanningar". Trots den hårda kritiken vidhåller Knausgård sina åsikter. Man kan nog konstatera att det inte finns en sanning utan lika många tolkningar som det finns läsare.
Karl Ove Knausgårds "Min kamp" påminner om Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt" och Rousseaus "Bekännelser". Precis som sina föregångare vill även Knausgård berätta autentiskt. Och det gör han på ett språk som är ömsom filosofiskt och analyserande, ömsom lätt och vardagligt.
Om Knausgårds "Min kamp" (del 1-6) blir en klassiker återstår att se. Men romanprojektet lämnar ingen oberörd, det är ett som är säkert.
Hans-Eric E
4,0 utav 5 stjärnor
4/5
Det tar sin tid att läsa en så tjock bok, mitt betyg blir: lysande och sorgligt att det inte blir nån fprtsättning. Kommer att sakna Min kamp
Inkan
5,0 utav 5 stjärnor
5/5
Underbar filosofi precis som i del 1 - 5! Ett oerhört rikt språk med formuleringar värdig en stor filosof! Älskar hans böcker!
Elisabeth P
3,0 utav 5 stjärnor
3/5
Essän i mitten var alldeles för intellektuell för mig, det gick inte.
Jag orkade inte läsa,försökte men nej.
annars har Karl Ove Knausgård verkligen klivit in i mej med sitt liv fått mej att förstå saker jag bara annat.
Nr 1 och nr 5 tycker jag var fantastiska. Tack